Att få ett rött kuvert är otroligt positivt!

Collectum har via Sifo frågat svenska folket hur det egentligen står till med pensionsengagemanget.

Inte ens hälften säger sig vara engagerad när årsbeskedet med pensionsuppgifter trillar ner i brevlådan. Visserligen är det fler som visar engagemang nu än förra året och året dessförinnan, men fortfarande tycker jag att betydligt fler borde visa den egna pensionen lite mer intresse.

Jag tror nämligen att mycket av den frustration och känsla av otrygghet många ger uttryck för när det ämnet pension kommer på tal, bottnar i okunskap. Att inte känna till hur systemet fungerar, vilka faktorer som påverkar och vilka möjligheter som bjuds kan skapa både olust och oro.

Jag har många gånger hört människor säga att de inte ens öppnar det orange eller röda kuverten, för de vet redan att det som står där är tråkiga nyheter.

Den bilden av pensionsfrågan måste förändras, det måste kännas meningsfullt och intressant att läsa kuverten. Bara det att  ett rött kuvert är ju otroligt positivt. Det är de som inte får några färgglada kuvert i brevlådan som kanske borde fundera lite mer.

Vi som jobbar med pension måste bli ännu bättre på att visa möjligheterna istället för att bara påvisa begränsningarna eller problemen.

Jag tror nämligen att människor som lockas till engagemang uppfattar budskapen bättre och kan agera mer rationellt än de som blir skrämda.

Lägre avgift ger mer pension

Jag var precis inne och kollade mina premiepensionsfonder och de mår utmärkt.  Förutom att glädjas åt avkastningen konstaterade jag också att min genomsnittliga avgift på sparandet är drygt 0,2 procent, vilket jag tycker är bra.

Jag gick in på fondkollen.se och räknade ut vad det blir i kronor och ören.  Det visar sig att jag med min avgift betalar totalt ungefär 600 kronor för en engångsinsättning på 10 000 kronor som ska förräntas under de 15 år som jag minst har kvar till pension.

Eftersom fonderna till premiepensionen är starkt rabatterade gjorde jag en jämförelse med om jag skulle ha haft samma fonder utanför systemet. Då skulle avgiften istället vara nästan 0,6 procent, vilket i reda pengar motsvarar 1 700 kronor på varje tiotusing.

Jag vill inte påstå att jag är snål men det känns ändå väldigt bra att skillnaden på drygt tusen kronor hamnar i mina pensionsfickor och ingen annans:-)

Trevlig helg!

Pension och föräldraledighet

Jag fick en fråga från Mats som undrade hur det blir med pensionen under föräldraledigheten, om det betalas in något under den tiden.

Föräldrapenningen är pensionsgrundande för den allmänna pensionen. Dessutom får den förälder med lägst inkomst extra pension i form av barnårsrätter under barnets fyra första år. Barnårsrätterna får man oavsett om man är hemma eller inte.

Inom ITP1 träder en premiebefrielseförsäkring in och betalar premien i upp till 13 månader så länge du får ersättning från försäkringskassan.

Inom ITP2 finns ingen premiebefrielseförsäkring men de flesta arbetsgivare låter ITP2 löpa på som vanligt vid föräldraledighet vilket innebär att premierna till ITPK fortsätter i minst 11 månader. Det är också parternas rekommendation till arbetsgivarna att göra så.

Så nu vet Mats och alla andra föräldrar vad som gäller.

Trevlig helg!

 

Höjd pensionsålder hellre än ättestupa!

Förra veckan intog PTK Clarion Hotel i Stockholm för den stora konferensen om pension och försäkring. Dagen var fullspäckad med bra talare och ämnen som lockade till många frågor från den 350 personer stora publiken.

Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson inledde med en historisk överflygning kryddad med lite skryt om den svenska pensionsreformen. Han gick vidare i sitt anförande med att beskriva den, i grunden positiva, demografiska utmaningen vi står inför när vi inom loppet av några decennier beräknas ha en medellivslängd på närmare 90 år.

På samma ålderstema presenterade Lena Lundkvist från Statistiska Centralbyrån en befolkningsprognos fram till 2060. Att vi blir fler och fler äldre samtidigt som vi blir friskare är ingen nyhet precis, och vi vet också att det behövs åtgärder för att kunna försörja den allt äldre och friskare befolkningen.

Det finns några alternativ att välja mellan varav alla kanske inte är så himla attraktiva precis.  Antingen fler människor i arbetsför ålder eller också måste de gamla och friska blir färre. Det sistnämnda alternativet känns varken önskvärt eller realistiskt – ättestupa vill vi inte ha tillbaka (om det ens har funnits på riktigt).

Vad kan vi då göra för att öka andelen arbetsföra i relation till dem som är pensionärer. Att öka invandringen rejält bidrar bara marginellt till att förbättra situationen, likaså om vi skulle se till att öka på nativiteten från dagens 1,9 barn per kvinna till historiskt höga 2,15.

Kontentan av det hela blev att en snabb höjning av pensionsåldern är det som gäller för att komma till rätta med ”problemet” med en åldrande befolkning och den därtill hörande ökade pressen på den yrkesarbetande.

Det är bara att jobba på alltså!

Hälften av bebisarna blir över 90 år!

Igår överlämnade Pensionsåldersutredningen sitt slutbetänkande till regeringen. Nu ska utredningen ut på remiss så vi får väl vänta och se vilka åtgärder som det hela utmynnar i. Att vi måste jobba längre känns inte som en högoddsare precis och det kanske trots allt är naturligt med tanke på att vi lever allt längre.

Enligt SCBs prognoser så kommer hälften av flickorna som föds idag att uppnå 94 års ålder. Nästa vecka när PTK har sin konferens om Pension och försäkring kommer Lena Lundkvist från SCB och presenterar en rykande färsk befolkningsprognos. Då får vi höra mer om hur framtiden kan komma att se ut:-)

 

 

3 tips – När ska man gå i pension?

Förra veckan var jag på Kockums i Malmö och pratade pensionstankar med anställda som börjar närma sig pensionsåldern.

Det var inte en informationsträff i den vanliga bemärkelsen utan det blev mer ett samtal kring pensioneringens när och hur.

Vi resonerade och kom fram till tre scenarier förutom alternativet att gå i pension vid 65 år.

  • Sluta helt före 65 år
  • Trappa ner före 65 år
  • Jobba längre än 65 år

Vi kom inte fram till någon direkt sanning kring vad som är bäst, utan var överens om att det är den egna situationen som bestämmer vad som är riktigt. Men det finns fyra frågor som vi kom fram till är gemensamt för de flesta, och som är värda att fundera lite extra över innan man bestämmer sig för hur man vill göra.

–        Vad vill jag göra med min tid?
–        Vad ska pensionen räcka till?
–        Hur roligt är mitt jobb?
–        Hur är min hälsa?

Till de här grundläggande frågorna finns det säkert hundra till, men här är mina tre tips för att bestämma sig för när man ska gå i pension:

1)      En bra början är att gå in på minpension.se och laborera med olika pensionsåldrar och uttagsperioder.

2)      Sen är pensioneringstidpunkten en fråga att diskutera med arbetsgivaren så klart.

3)      Ett annat bra tips är att prata med personer som gått i pension och ta del av deras erfarenheter och höra hur de resonerade kring pensioneringen.

Viktigt pensionstips till dig som har ITP 1 och förmånsbil

Pensionsmedförande lön inom ITP1 är den kontanta utbetalda bruttolönen. Det innebär att en bilförmån med bruttolöneavdrag gör den kontanta utbetalade bruttolönen lägre, vilket gör att avsättningen till pension också blir lägre.

Tjänar du under 35 375 kronor i månaden (7,5 inkomstbasbelopp) ”kostar” alltså bilen 4,5 procent extra, eftersom det är den procentsatsen som din arbetsgivare skulle betalat till din tjänstepension på den delen av lönen som bilförmånen utgör.

Tjänar du över 35 375 kronor i månaden blir ”pensionsförlusten” istället 30 procent.

Alltså – hoppa på en bilförmån är inte alltid så förmånlig utan kräver lite eftertanke. Och framförallt ska du förhandla med din arbetsgivare om att bilförmånen inte ska påverka din pensionsförmån.

Detta kan enklast göras genom att du kommer överens med arbetsgivaren att denne betalar in en extra premie som motsvarar den pensionspremie som uteblir på grund av bruttolöneavdraget.

Denna inbetalning görs sedan till befintlig försäkring och är ganska enkelt att administrativt ordna.

Så var det ordnat!

Så enkelt höjer du din pension!

Alla gillar att få löneförhöjning, men det är inte direkt plättlätt att få till så mycket så att man är helt nöjd. Den anställde vill ofta ha mer än det arbetsgivaren erbjuder och i en förhandling blir det ofta en kompromiss som båda kan vara hyggligt nöjda med.

När det handlar om tjänstepensionsförhöjning däremot behövs som regel ingen förhandling, där kan man bestämma helt själv om man vill få högre pension eller inte.

Det kan ju naturligtvis låta provocerande att jag säger så, med tanke på hur svårt det är att hitta den optimala placeringen till det bästa priset.

Men det behöver faktiskt inte vara själva placeringen som är nyckeln till framgång. Det här är något som jag tjatar om regelbundet men det tål att upprepas – det går att höja pensionen rejält på ett betydligt enklare sätt, genom att ta bort onödiga efterlevandeskydd.

Börja med att kolla om du har efterlevandeskydd i din tjänstepension, det ser du enkelt i ditt röda kuvert som du antagligen får från Collectum vilken dag som helst.

Har du återbetalningskydd och/eller familjeskydd så ta dig en ordentlig funderare, gärna med din partner, om skyddet/skydden verkligen behövs. Om ni kommer fram till att ni behöver skydda familjens ekonomi vid dödsfall, då är det dags att diskutera vem i familjen som ska ha skyddet – är det du, din partner eller kanske båda.

Att ta bort ett skydd är som regel enkelt, att lägga till ett kan kräva en enkel hälsodeklaration. Valet gör du via Collectums hemsida och där kan du också läsa mer om efterlevandeskydd.

Behöver du hjälp i ditt funderande kan rådgivningstjänsten ge dig en hjälpande hand.

 

Publicerat i PTK

Kul på jobbet ger högre pension

Min kollega Eva som bland annat jobbar med sjukförsäkringsfrågor initierade häromdagen en diskussion om värdet i att arbeta. Tänker man ekonomiskt värde så är ju svaret klockrent – vi jobbar för att få en lön som vi kan använda till livets nödtorft och förhoppningsvis lite till.

Men tänker man ett varv till så finns det andra värden som också har stor betydelse för varför vi går till jobbet varje morgon. Det finns nämligen ett grundläggande behov hos oss människor att känna oss behövda och få bekräftelse i våra liv, vi vill vara med i sociala sammanhang och känna att vi uträttar något som har betydelse.

I en visserligen gammal undersökning som AMF gjorde för flera år sedan sedan bland pensionärer, svarade drygt var femte att man gärna hade velat arbeta längre om det funnits möjlighet. Skälen till detta var just att man tyckte att det var kul att arbeta och man saknade sammanhållningen och den sociala gemenskapen. De ekonomiska skälen kom längre ner på skalan. 

Jobbar man på en arbetsplats som är väl fungerande med bra ledarskap, får man de grundläggande mänskliga behoven tillgodosedda, förutom lönen förstås.

Jag tror att arbetsgivare som kan tillgodose alla eller de flesta av ovanstående behov, kan se fram emot medarbetare som är glada, kreativa och som troligen håller sig friska i större utsträckning.

Alltså – framgångsfaktorn för att vi ska vilja/orka längre upp i åren, och därmed få en bra pension, är att arbetsplatsen/miljön blir så attraktiv att vi vill fortsätta gå till arbetet med ett leende på läpparna.

Och för att nå dit tror jag kollegan Eva har rätt när hon avslutar vår diskussion med att konstatera att ”morötter är mycket mer effektivt än piskor om vi vill få människor att arbeta längre”.

Trevlig helg!

 

 

 

Publicerat i PTK